Österlen° - magasinet som berättar om Österlen

Sune Nordgren om Kivik Art Centre

Sedan årsskiftet är konstentreprenören Sune Nordgren ute för att saluföra idén om Kivik Art Centre – en internationell mötesplats för konst och konstnärligt skapande på Österlen.
Redan i juli öppnas ”Kivik Start”, ett signalprojekt för det natursköna området på Lilla Stenshuvud. Här ska ett unikt kulturcentrum växa fram, i samspel med naturen, kreativa människor och omvärlden. Sune Nordgren berättar för Österlen 360° varför han har engagerat sig i projektet och hur Kivik Art Centre kan bli en dynamisk faktor för hela regionen.

Läs mer »

Jennifer Forsberg: Enkla former för en mångtydig värld

Möt den internationellt verksamma keramikskulptören Jennifer Forsberg i Eljaröd. Hon berättar om de idéer som får henne att skapa hus, kärror och stövlar i lera. Under påskens konstrunda öppnar hon till sin ateljé.

Läs mer »

Ola Sivhed i eldig tango med penseln

I en begränsad upplaga exklusivt för Österlen 360° distribueras Ola Sivheds nya DVD-film, där han målar sina rytmiska, röda motiv direkt till tangoorkestern Tipica Tangarte. "Red Hot Tango Painting" visas även i Ola Sivheds utställning på kulturhuset Skeppet i Simrishamn under påskveckan.

Läs mer »

– Stor Bilaga med Konstnärsguide inför Påskens Konstrundor –

Övriga rubriker i aprilnumret, Nr 2/2007:

- Matkonst – mästerligt hopkok av glaskonst och gastronomi
Den mångfaldigt belönade mästerkocken Walter Traub har öppnat eget med Traubgården i Glivarp. Här lagar han en färgstark meny till glaskonstnären Jonas Rooths konstverk. Läs hela reportaget nedan.

- Klädskaparna - kreativa konstkvinnor med unika kläder
Möt sex kreativa kvinnliga designers som bor och verkar på Österlen: Anna Elofsson, Kerstin Rosengren, Lena Helmesjö, Eva Larsen, Carin Elofsson och Nina Skoland.

- Owe Johansson - en "störande kreativ" livskonstnär
Österlen 360° möter silverkonstnären Owe Johansson, en man med ett brokigt förflutet, fantastiska skrönor och ett peotiskt konstnärskap. Han finns representerad på de största museerna, från Stockholm till London och Prag och ställer 6-29 april ut på Ystads konstmuseum.

- Elisabeth Ahlqvist – hon plockar fram det kvinnliga i konsten
Hon vill ge folk upplevelser och plocka fram det kvinnliga genom sin konst. Att besöka konstnären Elisabeth Ahlqvist på Ateljé Tuvegården i Ingelstorp är som att kliva in i ett sagohus med allt från skulpturer i betong till glaskonstverk i mjuka former.

- Kirsten Ollén
En kärlek som spränger sig genom tid och rum.

Och mycket mer! Du finner tidningen här

Matkonst: gastronomi möter glas i starka färger
Text: Theresa Benér – Foto: Peggy Eklöf

Walter Traub – en mästare i gastronomi

Walter Traubs matpassion började hemma vid ”Omas” grytor, mormors långkok till familjen i den sydtyska staden Ulm. Dofterna väckte en dröm hos pojken att bli kock. Snart stod han som idog lärling och flink potatisskalare i bättre restaurangkök, och på några år avancerade han till Münchens guldkrog Tantris, den första icke-franska restaurang som fått tre Michelinstjärnor. Med vassa knivar och mandoliner (specialrivjärn) i väskan begav sig Walter Traub därefter till Sverige. Här har han i mer än 30 år utövat sin gastronomiska konst som köksmästare på våra främsta krogar. Nu har vi fått Walter Traub alldeles för oss själva på Österlen.
    ”Det är rena semestern!”, utropade 23-årige Traub när han tagit plats som kock i Tore Wretmans och Werner Vögelis 60-mannastall på Operakällaren. Här jobbade man ”bara” morgon och kväll, med reglerade kafferaster och OB-tillägg, något som varit otänkbart i Tyskland, där kockar sträckarbetade från 8 till 24. Walter basade över grönsaker, och just grönsaker, liksom fisk och skaldjur, har alltid inspirerat hans kreativitet:
    – Grönsakerna ger färgen, det är dem jag målar med på tallriken, säger Walter medan han prickar ut röda klickar av passerad tomat i en vårfrisk grön persiljesås med bondbönor.
    Som en av de främsta utövarna i Sverige av det nya franska köket har Walter Traub en utsökt känsla för att framhäva färger och fräschör i råvaror. Allt kommer in på morgonen, inget ligger halvfärdigt i kylen, rätter och menyer skapas i nuet, i direkt dialog med gästen. Det är också av längtan efter levande möten kring maten som Traub har lämnat Stockholms toppkrogar och nu skapat Traubgården med hustru Marie på Österlen. Redan som köksmästare på gourmetkrogen Leijontornet tyckte han något saknades:
    – Jag vill inte vara någon ”stjärnkock” och tyckte det var tråkigt att det alltid bara satt gubbar ute i matsalen och representerade.
    I Glivarp utvecklar Walter Traub ett regionalt kök, med lamm från Skåne Tranås, vilt från Christinehof, tomater från Ingelstorp och fisk från Malmö. Walter Traub vill utbyta kunskap om vår regionala matkultur genom samtal med de gäster som besöker Traubgårdens vackra matsal eller dem han själv gästspelar hos som Hemma hos-kock.
    Walter Traub älskar att laga mat hemma hos folk och har haft succé i Stockholm, där både kungligheter och vanliga matintresserade velat stoltsera med en mästerkock i köket. Nu har vi denna möjlighet även på Österlen, där Walter drar ut med knivar och en skinande vit, namnförsedd jacka, prydd av sponsorloggor. Så är detta också ett proffs i matkonst, som med säker hand får fram råvarornas specifika dofter, färger och accenter. ”Oma” skulle vara stolt över sitt barnbarn.

Jonas Rooth – Flower Power i maxad glaskonst

Jonas Rooth kallar sig för ”maximalist”. Han drar på med färg och form i praktfulla konstglas. I Jonas verk finns en hyllning till naturens vitalitet och motsättningar:
    – Jag fascineras av naturens växtkraft. Den växer med stolthet, fegar inte ur, utan har en stolthet i uttrycket. Samtidigt är naturen väldigt ömtålig. Glaset kan fånga allt detta.
    Egentligen var det en slump att Jonas Rooth blev just glaskonstnär. Han var förvisso intresserad av formgivning (son till en skulptör…) men han var 24 år när han blev drabbad av en ovanligt vacker glasskål på NK. Den förde honom till Glasskolan i Orrefors, sen vidare in i Glasriket som assistent och lärling till ledande formgivare och friglasblåsare. Han gick Konstfack och studerade även vid glaskonstens främsta akademi: Pilchuck i Seattle, USA. Just i USA har han sedan haft återkommande utställningar. Där är studioglasrörelsen väl utvecklad och Jonas har där funnit ett friare förhållningssätt till glas och färger, något som han tillägnat sig och utvecklat i en egen, nästan barock stil. Man kan tycka att Jonas Rooth har något sydländskt frispråkigt i sin konst, men själv ser han sig som klassisk:
    – Jag har två inspirationskällor jag alltid går till, arkitektur och natur. Den strama grundformen i mina ljuskronor är klassisk. Finns från sent 1700-tal till tidigt 1900-tal. Man ser den i arkitekturen på våra slott, som Drottningholm, eller hus på Strandvägen. På den strama formen lägger du till en dekor av till exempel blommor och växtlighet.
    Det finns ett helt växtrike i Jonas Rooths ateljé. Sprudlande blomsterarrangemang i vaser och lådor, en meter höga agaveväxter med ringlande, färgstarka blad, ljuskronor med blommor och fåglar. Allt är förstås i glas. Blåst och format hemma i hyttan i Kivik, där han bor och verkar sedan 1999. Vad är då svårast i denna konst?
    –Det får inte se hopplockat ut. Jag vill göra så det tekniska inte syns. Det gäller att få en helhet som tilltalar, en gestaltning, så att verket lyfter. Betraktaren ska se det som ett eget väsen, säger Jonas.
    Glasbruken i Sverige har i hög grad påverkat svenskars syn på glas som material. Jonas Rooth har också periodvis verkat som formgivare på Reijmyre glasbruk i Östergötland, men han menar att han som självständig studioglaskonstnär har friare uttrycksmöjligheter. Jonas Rooth ingår i Glasakademin, en sammanslutning av konstnärer som verkar för ökad kunskap om svenskt studioglas och avser att skapa ett museum. Ett första steg är en permanent utställning av svenskt studioglas på Smålands museum i Växjö.
    Nu i sommar medverkar Jonas Rooth tillsammans med nio andra glaskonstnärer i Flower Power-projektet som skildrar olika uttryck för Linnés blomsterlära.
    Men innan dess blir det förstås konstrunda på Österlen, där Jonas Rooth med glädje öppnar till sin hytta på Moriabacken – allt för att sprida kunskap och glädje utifrån sina kulörta skapelser.