Blogg nr 31: Påskblogg – Nu börjar Österlens andra tid

Det är inte nog med att alla växter slår ut i blom överraskande tidigt, vi människor gör det också i takt med värmen och ljuset. Vi lämnar en viktig tid då vi hunnit med lite inåtvänd reflektion, haft tid att komma fram till några stora slutsatser och ställningstaganden. Kanske till och med att ha lite tråkigt, det är viktigt för överstimulerade hjärnor att ha tomt och tråkigt.
 
Då man studerar alla notiser och annonser inför den kommande påskveckan på Österlen, inser man att det briserar fullständigt i färg, mat och form.
Stillsamt undrar jag var alla håller hus mellan november och mars men oavsett, är det roligt att vi återigen blir många och hos mig smyger det fram en stor känsla av lättnad.
 
Det blir lite som att bo i storstan, vi är nu 70 % flera som har ansvar för att det händer något, allt hänger inte på vad vi, några vinterbleka enslingar ute i byarna hittar på utan här kommer en hel bataljon kreativa människor tillströmmande.
Starka personligheter som gör skillnad, tillför nya kvalitéer med sin speciella kunskap och som sätter fart åt helt oväntade håll. En mängd företeelser händer oavsett om de är med i en kulturplan eller ej, får stöd av kommunen eller ej.
 
Överhuvud taget är det mycket intressant som visas i påsk och det verkar finnas att göra och se ända till hösten, redan. Under sommaren kan man höra någon pusta och stånka 'det finns så mycket att jag inte orkar välja ut något'. Men ännu är vi inte där.
 
Nu börjar Österlens andra tid, efter stilla ro i 4 månader. En dynamisk, klorofyllstinn jordmån i 8 månader som ger prunkande trädgårdar och ständig tillgång till läcker, närodlad mat och ett enormt kulturutbud.
 
... det bästa av allt,  när man sett så mycket man kan ta emot - gå hem, gömma sig i sin trädgård, försjunka i betraktelse av en nyuppkommen viol, följa en vilsen myra och se hur jorden vräks åt sidorna av en viljestark tulpan som bara ska upp NU, snacka om att brisera!

Kommentera inlägget här

På P1 sändes idag en intervju med en kvinnlig konststudent i Malmö. Hon broderar bilder och små snälla budskap på buss- och tågsäten och menar att vi får för lite positiva budskap i det offentliga rummet.
Det vi ser är mest destruktiva signaler så som tuggummi, skräp och fimpar. För att inte tala om alla förfärliga löpsedlar, det är mitt eget tillägg.
 
Hennes verk har spridits över landet under ett år och diskuteras nu bl a på bloggar och nätsidor i Sverige, Europa och USA. Självklart finns efterföljare i flera länder.
De flesta som ser broderierna blir glada, något enstaka bussbolag ser det som sabotage. Ett annat bolag för allmän kommunikation i Kalmar ser det som något som ger deras resenärer ett mervärde. Det kan till och med bli så att konstnären blir anlitad och får betalt för att brodera på säten och andra textilier i det offentliga rummet.
Bilder gjorda av korsstygn signalerar en annan tid, en som eventuellt var snällare.
 
Vi lever i en hjärtlös tid, sade Ann Heberlein i ett inslag på TV förra veckan. 
 
Vilket också är bra, för samtidigt som vi gemensamt kan konstatera att ett beteende kan klassificeras som vanligt och utbrett, kan vi utgå ifrån att en motrörelse finns, i lika hög grad som den negativa tendensen.
En kulturpersonlighet i York New York benämnde nine-eleven som det mest kreativa som kunde hända just i vår tid. Varje kraftfullt attentat och katastrof väcker omedelbart motkrafter. Det behövdes ett genombrott, enligt dennes åsikt.
 
Åter till broderierna, som bara vill ge entydigt goda signaler. De kan aldrig riktigt betraktas som ett sabotage, drar man i en tråd försvinner den lilla hälsningen utan att lämna spår där den suttit.
 
Intervjuaren avslutade med att fråga 'Tänk om alla skulle göra som Du' ?
 
Tänk om ingen skulle göra något alls?
Det skulle väl vara betydligt värre?
 
Diskussionen om det offentliga rummet är viktig. Den är sällan skapad för att människor ska 'må bra' av att vistas på gator och torg. Vart och vem går in för att medvetet och enbart förmedla godhet och vänlighet i vårt dagliga bild- och informationsflöde?
 
Jag kan faktiskt just nu bara komma på växter, planteringar och krukor med sommarblommor
Det går inte att göra en illvillig rabatt. Ondska och egoism är inte förenligt med en plantering. Inte heller bär någon växt på gammalt bittert, läckande bagage eller har en dold agenda.
 
En växt vill inget annat än att få växa och leva, skönheten är inbyggd och kommer på köpet då växten trivs.
 
Personligen gläds jag också över en genial ung konststudent, jag tror hon går på Östra Grevie. Hon har gjort en internationell karriär långt innan hon kom in på en högskola. Kanske har det aldrig varit hennes avsikt men hon kommer att bära även en sådan identitet med stort ansvar. Konstdiskussionen har berikats med en dimension som brukar saknas ända tills döden flåsar oss i nacken...

Kommentera inlägget här

Blogg nr 29, februari 2008: Ord och namn som skapar ideal och visioner

Detta vårt kommande centrum för Trädgård, inväntar tålmodigt ett namn som är lika bra som Eden.
Eden kommer ur hebreiskans ¨edaen¨ som betyder lust och njutning, ljuvlighet och behag.
Ordet är besläktat med sumeriskans ¨eden¨ som betyder ¨slätt¨.
- den bördiga slätten...
Kan det bli bättre?
 
Om man fortsätter på E i trädgårdens uppslagsbok, kommer ord så som Eklekticism - sökandet efter identitet.
Hur ser det sökandet ut idag?
Eklekticism betyder ungefär utväljande. Begreppet användes i slutet av 1700-talet i både trädgårdskonsten och i övriga konstarter. Man förde samman element och motiv från olika stilar i det förflutna.
Finns det något som ännu inte är sammanfört?
 
Elysium - den eviga våren, den fullständiga lyckans plats i romersk och grekisk mytologi, dit gudarnas utkorade kom efter livets slut.
Den engelska 1700-tals parkens idealbild präglad av frihet, lust och lantlighet.
Den stora paradgatan i Paris heter Champs-Élysées, säkert ingen tillfällighet.
 
Storslagna ord som passar ganska illa på den skånska landsbygden. Men det behövs ord också här, som får tanken att lyfta. Sköna ord som utvidgar småskaligheten, isoleringen och känslan av provins.
 
Om man fördjupar sig ytterligare i E kommer Ekologi, Ekologisk park och Eko-park. Termen myntades av en tysk zoolog, Ernst Heckel år 1866. Trädgården skulle inte längre vara en plats enbart för skönhet, representation och romantisk verklighetsflykt.
 
Hur sensuellt är Eko-park?
Inte för det mina tankar till varken Alhambra, Edens lustgård eller ens ett somrigt trädgårdsland. Om vi ska kunna utvinna ny kunskap, som står på toppen av alla upptäckter och motivera oss att ta ett rejält steg in i framtiden behöver vi också Lust, Glädje och Storslagen Fägring för att höja oss högt över allt trivialt som vi redan gjort och sett.
 
Vår tid präglas av mycket intolerans och kortsiktighet. Vi dömer blixtsnabbt och tröttnar fort.
När vi bara umgås med dem som är lika, skapas en livsfarlig isolering.
Jag är trött på att vi ska döma ut allting, kan vi inte stötta varandra i stället?
 
De tre raderna ovan är hämtade ur en intervju med en aktuell och mycket proffsigt rolig person som kommer från Lund. Bl a kan man se honom i rollen som Morgan Allings fotograf.
Hans drivkraft är att roa för att rädda liv.

Kommentera inlägget här

Blogg nr 28, februari 2008: Om att tro på något stort...

Hur skulle det kunna se ut om man gav sig i kast med att gestalta ett riktigt stort monument; något som motsvarar vårt behov av att känna oss 'mindre än', så som vi kunde göra förr i tiden, inför stora byggnader och kraftfulla skulpturer på torg , kyrkor och heliga platser i olika kulturer?
 
Vad kan ett sådant verk representera hos oss idag?
Ett äreminne över livets förgänglighet, ´Vi behöver inte leva för evigt’?
Ska det handla om livsglädje, den obändiga kraften Kärleken, som övervinner allt?
 
Går det att göra ett monument i naturen som får en sådan stark innebörd, något som väcker nyfikenhet och ett behov som svarar mot en längtan i dag? Något som får oss att minnas en livsnödvändighet och att komma i kontakt med själens djupa längtan.
Viljan att övervinna döden är manifest i de arkeologiska spåren från avlägsna samhällen. Gravar och stenar reser sig i varaktiga material där man som åskådare träffas av kärnan i i tilltalet ’ Glöm oss inte’.
 
Vad behöver vi idag få se på storskärm, så mycket större än oss själva - för att tro och vilja kämpa mot krafter som gör oss svaga och maktlösa inför dagens alla inbillade och verkliga hot?
Havet kunde förr ge oss ro med sin storhet, liksom himlavalvet. Idag är Östersjön starkt förorenad, solen kan vara farlig, vår vackra gröna natur är gyllene grön. Den skimrande mossan i naturen ökar men det sura nedfallet är tyvärr ett av skälen. Likväl finns det kompositioner av material som talar ett annat språk, som kan berätta om naturens godhet och balans, som bygger styrka, hopp och ger livsluft.
 
Hela vår tillvaro, i allt vi äter, dricker och andas, genom de kläder vi bär, är vi fullständigt beroende av växtlighet och det ekosystem vi ingår i. Vår medvetenhet om detta slumrar, vi tar det för givet men allra djupast känner vi till sammanhanget om hur vi är ständigt förbundna gestaltas i eviga kretslopp.
Vad behöver vi för att vakna, för det är faktiskt dags att vi tar vissa värdegrunder under uppsyn. Fundera på om vi kan tillföra vår plats något bättre, något som inte tar utan ger.
 
Ett sökande i monumentens form har som avsikt att fånga den kultur och det landskap vi lever och verkar i, med sina speciella förutsättningar och i sitt samspel med innevånare.
Österlen är en byggd fylld av historiska minnesmärken och kulturella aktiviteter, samtida och uråldriga.
Hur ska det verk se ut som ställer allt på ända, som gör att vi ser det gamla i ett nytt ljus?
 
Österlen lyser har utgått från tanken om vårt behov av uppleva något annorlunda och säreget under den mörka årstiden. Gemenskap och  en längtan efter att mötas under förutsättningslösa förhållanden präglar denna aktivitet.
Ljuset i olika former är i centrum, flyktigt och kortlivat. Då elden brunnit ut är det åter mörkt men något har hänt, vi har varit med om något speciellt som lever kvar, kanske bara som en önskan att få uppleva det igen.
 
Sådana frågor lever en konstnär med.
 
I kväll ska vi diskutera the Eden Project som gestaltar en del av svaren på frågorna ovan, sett ur ett Cornwall-perspektiv. Svaret är inte detsamma på Österlen.

Kommentera inlägget här

Blogg nr 27, februari 2008: Trädgårdstankar om Brantevik

Ännu i Brantevik finns ännu idag en gammal typ av trädgård som förtjänar att lyftas fram lite extra.  Ett litet antal trädgårdar har fortfarande sin ursprungliga planlösning och samma växter som då de anlades för mer än 100 år sedan. Dessa gamla trädgårdar talar om en svunnen tid och de berättar också kvinnornas historia. Kanske får vi här en bild av en del av det som kvinnorna gjorde medan männen var till havs, något vi så ofta saknar i äldre tidsdokument. I trädgårdarna odlade man ärtor till söndagsmiddagen, blommor till kyrkogården, bär till barnbarnen. Skolbarnen på Södra Skolan fick varje fredag genom praktik lära sig viktiga saker om odling, beskärning och med all säkerhet rensa mycket ogräs i lärarens enorma trädgård. 

Inom bara några år riskerar dessa genuina trädgårdar att försvinna helt. Husen får efterhand nya ägare som inte har någon relation till de ursprungliga trädgårdarna och de vill självklart sätta sin egen prägel på sina nya grönskande rum. En spännande uppgift för nya ägare till en gammal trädgård kanske är att spara en rabatt och se om den kan återupplivas i gammal stil? Det kommer att bli en kulturgärning att bibehålla en typisk Branteviksträdgård intakt.

Murar med stenar och deras berättelse
Gemensamt för de flesta gamla trädgårdarna i byn är att de har gjutna betonggångar och betongtrappor runt husen. Oftast är murarna låga och dekorerade med stenar från stranden. Jag skulle vilja påstå att även de är minnesmärken väl värda att bevara. De håller en för byn gemensam linje och genom dem får många trädgårdar en enhetlig karaktär.

De berättar i allra högsta grad om hur byn en gång såg ut. Betonggångarna runt husen är både praktiska och vackra. Med tiden har de fått en vacker patina och täcks av mossa som berättar om förfluten tid. Ofta är det, som sagt, varmt och torrt nära huset och väldigt få växter trivs där. Avståndet mellan husgrund och jordrabatt har också fördelen att hindra fukt att angripa huset och fyller främst ett praktiskt ändamål. 

Många murar har små stenar ingjutna, de flesta troligen plockade längs havet. Vissa menar att man kan betrakta en stenmur som en artefakt, ett konst- eller bruksföremål skapat av människan, men den kan också ges symbolisk betydelse. Stenmuren är en del av de medel och motiv som finns i bykulturen och berättar något om de förutsättningar som finns, naturgeografiskt och kulturellt, i den bygd där muren byggs.

Det gamla och det nya kan förenas i spännande kombinationer, i trädgårdarna precis som invändigt i de gamla husen. Med lite medvetenhet och eftertanke går att det att lyfta fram det bästa ur alla tider och epoker. En tid är inte bättre än någon annan och alla har lika stort värde, dåtid som nutid. Dock är det något oåterkalleligt som sker då en gammal, knölig och överdekorerad mur hackas ner eller den sista självsådda, gamla blomman från en liten täppa, bryskt rensas bort. Med dem försvinner också kontakten med de människor som en gång skapat vårt underbara Brantevik.

--------------

Detta är ett utdrag ur en bok som Branteviks bysamfällighet kommer att ge ut under vår, sommar -08. Minst 24 olika författare har sammanställt kapitel som beskriver byn så som det var förr, om nutid och utveckling.  Information om hur man beställer boken kommer att finnas tillgänglig till påsk.  Texten ovan är ut mitt kapitel om Branteviks trädgårdar.

Kommentera inlägget här

Blogg nr 26, februari 2008: Från Tillväxthusets årsmöte

Ännu ingen snö och riktigt sträng kyla....
Vissa onämnbara ligger nu och frodas i marken.
De som förstörde mången sommarkväll, orsakade mardrömmar och stor sorg.
En god vän och trädgårdskollega fick t o m sin buxbom hamlad.
Vi behöver en rejäl tjäle!!
 
Trösterikt nog kommer Tillväxthuset att anordna ett snigelseminarium med en erkänd snigelexpert under slutet av april!
Mången snigelfälla och uppfinning har säkert konstruerats av frustrerade trädgårdsägare och kreativa själar under vintern.
Vi väntar bl a på att det lilla elstängslet ska saluföras - vilket man också kan bygga själv om man är lite hemma-hobbybyggare.
 
I dagarna hade Tillväxthuset årsmöte/ stämma.
Vi är mycket glada för att följande aktiva och kreativa personer detta år  genom styrelsearbete vill ge stöd åt arbetsprocessen mot att förverkliga Tillväxthusets mål och visioner: 
 
Therese Finné Holmberg, vice ordf och sekreterare
Eva Fristedt
Annika Andersson, kassör
Anders Thuresson
Madeleine Tunbjer
Gunilla Tersmeden
Claes Odelberg
Mattias Kraus
- jag fick ännu ett år förtroendet att vara ordförande.
 
Våra seminarier och aktiviteter under  våren 2008 på Svabesholm är följande:
7 februari om Eden Project, i samarbete med kulturtidskriften Österlen 360°. Anmäl NU.
5 mars. Rune Bengtsson Lindseminarium.
7 april. Håkan Vitestam, en av Sveriges ledande inom marknadsföring och kampanjarbete som ställer sina kunskaper till förfogande.
april/ maj : Snigelseminarium, tid kommer fastställas i dagarna
Det finns också möjlighet att nu göra en intresseanmälan till
Österlens första Trädgårdsmässa 11–13 juli 2008 på Svabesholms Kungsgård.
Under trädgårdsmässan skapas också Idéträdgårdar för att ytterligare inspirera våra besökare.
För mer information vänligen kontakta Therese Finné Holmberg  [email protected]
Intresseanmälan till [email protected] Senast 22 februari 2008.

Kommentera inlägget här

Blogg nr 25, januari 2008: Hemmatrender, globalisering och etik

Ett nytt år har börjat och fast vi fortfarande säger januari märker man tydligt att ljuset är på återtåg.
Små stockrosplantor längs bygatorna sträcker på sig och nya frasiga blad spränger fram. Själv vågar man redan sträcka på halsen ovan kragkanten, fast halsduken hänger hemma.
Jag gör ett barskt experiment, vårt ena olivträd står ännu kvar ute.
En minusgrad klarar de utan vidare. Tre minus i några dagar är i tuffaste laget men det set ut att ha gått jättebra, så här långt.
Grönskan är strålande.
 
En trend-vetares teori om hur vi kommer att bete oss under detta år:
vi kommer att vara mer benägna att vara hemma, 'boa-trenden' fortsätter. Den hårda och tuffa utvecklingen som går mot en annalkande lågkonjunktur, gör att vi längtar till det trygga och det kända. 
Lägligt kommer det ut en ny servis som heter Arv. Tallrikarna är inte helt lika, det ser ut ungefär som om man blandat 4 tallrikar från moster Elsa och 3 från mormor Bertha. Gamla släktfoton kommer fram ur gömmorna, vårt ursprung blir åter viktigt.
När såg man hyllan med alla gamla svartvita bröllopsfoton senast?
Traditionella mans- och kvinnoroller kommer också att komma upp till ytan igen.
Det får man kanske ta som att pendeln måste slå över ibland, för att tydliggöra? 
Kanske får vi syn på gamla slumrande kunskaper, vissa upptäcker kanske en praktisk fallenhet som varit omedveten eller hur roligt det är att baka? 
 
Våra värderingar kommer att förändras i takt med den globala utvecklingen. Vi kommer att diskutera etik och moral på ett helt nytt sätt.
Det tycker jag låter helt underbart !
 
Kina inför 1 juli förbud mot användandet av plastpåsar. Man använder uppemot tre miljarder om dagen i Kina.
Detta ger hopp och förtröstan, det är tyvärr stora tag som måste tas. Sedan kan vi tala om böter vid sopsorteringen för att en uttjänt kattlåda placerats fel. Sådant kan vi ha tid att pyssla med här, vi kanske ändå inte är jordklotets värsta miljöbovar?
Dock känns det lite som slöseri på tid och resurser att bötfälla och jaga en stackars person som åtminstone släpat dit lådskrället?
 
Få stopp på 3 miljarder plastpåsar om dagen, det är grejor det!
Förändra våra värdegrunder låter också hoppfullt.  Hur dömer och bedömer vi vår närmaste omvärld?
Dömande och fördömande är vår värsta förorening. Varje gång en negativ kommentar fälls, dras energin ner.
Det ger oss omedelbart kraft, då vi får höra ett positivt uttalande. Oavsett vem det handlar om.
Så enkelt är det, lust och glädje föder liv.
Busenkelt.
Varför så svårt?

Kommentera inlägget här

Blogg nr 24, december 2007: Tankevurpor runt Jul...

Datorer och telefoner får vara tysta, stilla och avstängda runt jul. Det är nästan den enda gången på hela året. En liknande stillhet kan möjligen uppstå i feb-mars när Österlens berömda snöstormar får oss att omedelbart eller motvilligt släppa allt och kapitulera inför större makter.
 
Juletid är en tid som kan liknas lite vid att ha trädgård då våren kommer; gör jag det för att ha fint i trädgården för att andra ska se att det minsann inte slarvas med ogräsrensningen / gör jag julmat och julfint pga inbillade krav eller för att jag vill göra det fint för mig och mina närmaste?
 
Riktigt kännbart och genuint fint blir det om det är gjort med inlevelse och lust, antingen det är i trädgård eller i julköket. Det där lilla extra, gnistan eller skimret runt växterna eller den magiska kryddan i maten kallas nog kärlek? Lika mycket till sig själv, som till dem som ska äta eller njuta av kompositionen. 
 
Juletid kan vara den tid då vi utvärderar: Vad vill jag satsa min kraft på, Vilka krav vill jag uppfylla, Hur mycket tid vill jag ge till Vilket projekt och uppgift? Ger jag av lust och glädje?
 
I det stora likaväl som i det lilla måste det vara balans. I arbetet, till familjen, till mig själv och i mitt ansvar för det jag kan påverka. Kan julen bli den tid då vi får en mätare, då det blir tydligt hur det står till med balansen i givandet till andra i förhållande till hur mycket av min kraft som får stanna hos mig själv?
 
Är samvetet stilla för att alla krav är uppfyllda på jobbet? Har de gamla anhöriga fått den del av dig, du kan och orkar ge?
Har de fått mer än Du själv, av din kraft?
Har barnen fått mer presenter än ekonomin tillåter? Varför, har jag inte kunnat ge dem min tid under året?
 
Julen är inte bara en lättsam tid, den är också kärv och väcker frågor, kanske tomhets- och ensamhetskänslor.
Att tänka på ett utsatt barn som föds någonstans i världen, oavsett årtusende är en smärtsam process. Kanske kan vi låta det existentiella allvar som ligger djupt inbäddad i våra jul-riter ge oss tid för att försjunka i tankar om vårt eget liv, här och nu?
 
I vissa fall måste säkert balansen justeras, jag kan ge lite mer på ett ställe, sluta klaga och ta ansvar. Lika väl som det säkert finns andra områden där det mest kärleksfulla både mot min omgivning och mig själv är att sluta ge för att någon måste börja ta sitt eget ansvar. Det kan vara en bortskämd yngling likaväl som en snål chef som behöver gränser.
 
Djupast och innerst inne behöver vi ge lika mycket till oss själva som till andra.
 
Som tur är blir vi automatiskt glada av att ge, hjärnan har ett belöningssystem då givande och lustkänslor utsöndrar ett lyckohormon. Så om vi känner glädje och lust, ger till oss själv och andra så finns alla förutsättningar för en och annan lyckokänsla under dessa årets allra mörkaste dagar.
 
Tur att det även finns lättja, filmer, soffan, sova och julgodis.
Inte tänka, bara vara.
 
GOD JUL

Blogg nr 23, december 2007: Tillväxthuset får ett hem på Svabesholm!

Nu har föreningen Tillväxthuset äntligen funnit sin hemmabas i den bästa av jordar och ett optimalt klimat för tillväxt!

Tillsammans med ett blivande center för hästar kommer våra två projekt att växa fram parallellt på den vackra Kungsgården Svabesholm i Svinaberga, nära Stenshuvud och Kivik Art Centre. Anders Thuresson och Barbro Lagergren förbereder grisarnas utflyttning och många hästars ankomst. En ståtlig gård byter inriktning men fortsätter inom djurhållning och odling.

Tillväxthuset har som avsikt att främja och stimulera trädgårdsnäringen ur alla aspekter. En mötesplats och ett besökscentrum för trädgård och odling kommer efterhand att växa fram.
Vårt första mål är fyra seminarier under våren och lika många under hösten.
Årets stora projekt blir en spännande trädgårdsmässa i juli med bland annat visningsträdgårdar gjorda av våra bästa plantskolor och trädgårdsformgivare.

Det finns många hektar att tillgå, man kommer att kunna promenera medan man studerar hästar i lösdrift, reflektera vid en damm medan solen sakta går ner över de urtida kullarna......
Om något år växer växthuset fram, liksom  en stor vinterträdgård. Trädgård året om är ett av våra mål !

Den 7 februari 2008 kommer nästa års första seminarium att genomföras på Svabesholm, tillsammans med KLUBB 360 ° (läs mera här). Diskussionen utgår från ett stort projekt i Cornwall i England som till stora delar är vår förebild. The Eden Project.

Följ med, nu börjar en ny spännande resa i en växande trädgårds vindlande värld. Det börjar med ett litet steg, sedan kommer nästa...

Kommentera inlägget här

Blogg nr 22, december 2007: Att leva trädgård året om

Tänk att det ändå går att plantera och utforma trädgårdar samtidigt som det snart är andra advent och julpyssel pågår för fullt?
 
Under gångna veckan har jag arbetat i en kunds trädgård; planterat fina vårfärger, tänkt sommar, förberett höstfärger och ständigt grönt under vintern.
Lite omtumlande var det idag när det var dags att köpa gran till egna trädgården inför 2a advent. 8 grader varmt, regngrått, lerigt och julstämning....
Går det?
Att ena stunden plocka mossa, göra stiliga julfat med hyacinter och frossa i amaryllis, cyklamen och julstjärnor är inte konstigare än att plantera en murgröna i rabatten och bygga stengärde. Det är ju samma växtmaterial, samma komponerande. Ute, inne, i krukor, fönsterkarmar och rabatter. Likaväl som det krockar går det hand i hand. Då en hyacint blommat ut planterar jag den direkt i rabatten ute, tänker vår.
 
Amaryllisen åker ner så fort den blommat färdigt, till pelargonerna i källaren. De står där nere och blommar, visar färger och blommor jag aldrig sett under deras högsäsong... Vissa tjuvhöll på blomningen i somras, bladen växte och blommorna uteblev. Men nu passar det minsann.
 
Detta året tror jag för min egen del, att glappet mellan växtsäsongerna blir minimalt, om det ens inträffar?
Det går verkligen att leva trädgård året om, att inte släppa taget och tappa kontakten med de inre bilderna. De som gör hela jobbet när man ser en till synes helt tom kruka på plantskolan och det står Brunnera macrophylla 'jack frost' på lappen. Inte ett livstecken ovan jord men huvudet fylls av magnifika bilder.
 
Nästa vecka ska vi plantera lite mer, gräva hål för pergolafundament, sätta de sista Hostorna och rita färdigt resten av trädgården. Sedan är det 3e advent, kanske dags att släppa taget?
 
En annan sak som också närmar sig: Tillväxthuset har styrelsemöte den 11 december och därefter kan vi äntligen, äntligen berätta VAR vi ska göra våra mässor, bygga våra visningsträdgårdar, skapa det stora växthuset m m, m m. För att inte tala om allt annat spännande som ska ske på samma plats inom en angränsande näring.
 
Tack för allt tålmodigt väntande och allt stöd i vår strävan.
Vi hoppas också vi nådde alla som anmält sig till seminariet som ställdes in? Tack och lov, viktigast av allt mår vår föredragshållare efter omständigheterna väl och vi hoppas kunna bjuda Er till ett Lind-seminarium i mars -08 igen.

Kommentera inlägget här

Blogg nr 21, november 2007: Satsa på kulturbygden Österlen!

Glädjande nog fortsätter debatten om risk för nedskärningar runt Konstmuseet i Ystad, i vår lokalpress. Gång på gång krockar behovet av att spara, med viktiga kulturfrågor. Österlens identitet bygger till stor del på våra kulturella tillgångar och förvåningen är ständigt lika stor då centrala aktörer, så som t ex museet i Ystad, ska riskera att bli beskurna.
I fjor var det Hafreborg i Simrishamn, som låg illa till. 8 miljoner ska nu bättra på statusen något.
 
Vår bygd är befolkad av en mycket stor grupp kulturpersonligheter, kulturaktörer och kulturkonsumenter. Många flyttar hit främst p g a det rika och självklara kulturutbudet.
Fiskare och bönder har i alla tider protesterat då man försvårat för deras näringar. Vi får höja våra röster på samma sätt då vi idag till stora delar har gått från att vara jordbruksbygd till kulturbygd.
 
Debatten är i övrigt också hög ang politikers agerande  i Tomelilla, dagspressens gör ett modigt motstånd mot motorcykelgängens utbredning och skrämmande inflytande. Det är betryggande på något sätt, att man vet att det går att påverka. Att det lönar sig att säga sin mening.
 
Så här års kan annars Österlen-bygden kännas som 'sedd i sitt sanna jag', den bleka sanningen framträder, man är utlämnad till sig själv, det är kallt och kommer att så förbli ett par månader.
    Den tuffaste tiden kommer nu, efter jul är det bara att vänta på februariljuset, då tankarna om vår återvänder. Kassan är skral och jorden stenhård.
 
Nu, mer än någonsin annars, är det viktigt att lyfta fram positiva händelser, glada nyheter och framgångar.

Det jag den gångna veckan samlat i min egen, inre box för glädjeämnen är att Gittan Jönssons utställning på Konstakademin på Fredsgatan, ' Prinsessa utan panik', omskrivits i Svenska Dagbladet inte en utan två gånger. I januari kommer utställningen till Kristianstad.
Att det kom 150 gäster till invigningen av Skillinge Emalj, ett företag vi kommer få se mycket av. Det är underbart att Maria Lancing och Helena Leander Åkesson har hittat hem i en av båda efterlängtad konst- och hantverksform.
    En annan glädjehistoria att ta del av är Karnelund i Gislöv, kombinerad krog och B&B, som ännu efter ett år, nästan alla helger de har öppet, är fullbokade, utan att behöva annonsera. Det GÅR i små byar såsom Gislöv, precis som i Ingelstorp, om konceptet är rätt!
 
Veckans gladaste glädjespridare är att årets kulturpris i Simrishamns kommun går till Trädgård: Föreningen Kiviks-Esperöds arboretet.
Med glädje och stolthet har jag äran att få presentera föreningen vid pris-ceremonin på söndag, 2 dec. En samling utsökta och för våra breddgrader ovanliga träd, som påbörjades på 20-talet. Besök dem till våren, det finns sensationer där, från mars till oktober.
På Simrishamns kommuns hemsida kan man läsa mer om pristagare och arboretet.

Kommentera inlägget här

Blogg nr 20, november 2007: Kulturdebatter och ljuv musik!

Just nu är jag ofantligt stolt över vår byggd som har ett så rikt utbud av kulturupplevelser. Nu, i slutet på året under den gråaste tiden, det är ännu ett tag kvar till jul, de flesta är trötta, har annat att tänka på. Ändå har gångna veckan bjudit på en rik flora av upplevelser.
Det är först nu jag har tid att ta del av utbudet, tack och lov finns det ännu saker att göra!
 
Först en kulturdebatt anordnad på Valfisken av Kulturföreningen Skeppet, som arbetar för att vi ska få en mötesplats för kultur; med scen, repetitionslokaler, verkstad/ateljéer - en sorts skal, helt enkelt, som kan vara en mötesplats både för oss som arbetar inom olika uttrycksformer men också för en större publik. Ett Kulturhus!
Debatten var välbesökt, många kulturutövare men också flera representanter från olika partier och ett antal tjänstemän. Engagerade röster, många tyckte lika, vissa tyckte 'fel' och tonen blev hög! Det viktiga är att så många kom och tog del av debatten. Det är uppfriskande att mötas över gränserna och alltid händer det något, alltid är det några som har mötts och nya stjärnor kan tindra. Kanske kommer en fantastisk scen hos Jolom i Gärsnäs äntligen till användning av scen-törstande teaterelever? Jolom har 99 spännande rum som skulle kunna tas i bruk om bara rätt parter möts och tycke uppstår.
 
En annan het debatt under den svala hösten; Amit Sen driver ett projekt i Hammenhög som heter Ars modus. Detta hamnar då och då i hetluften, bl a  genom insändare i våra lokala tidningar. Känslor svallar, kritik formuleras av verk som uppförts i Hammenhögs kyrka eller i Ars Modus egna lokaler. Härom dagen kom ett mail om att en konsert med Guds söner är inställd, eventuellt censurerad. Kyrkoherden ansåg inte att ansökan för bokning av kyrkan var korrekt genomförd, den hade inte gått igenom alla de instanser som krävs. Det som är fascinerade är att Amit Sen är en gudabenådad cellist som turnerat med både Elvis Costello och Ale Möller. Amit kan 'god musik'!

Projektet han driver handlar om att få en dialog med de människor han bor granne med. Att Hammenhögsborna reagerar och ger uttryck för sina åsikter runt det de upplever är just vad Amit eftersträvar. Han anordnar ibland middagar där endast Hammehögsboende är inbjudna, tillsammans med t ex Lars Vilks och andra internationellt kända artister. Syftet är dialog, möte, utbyte. En censurerad konsert har troligen givit nya, spännande infallsvinklar i diskussionen. Tack Amit!
 
I går slutligen, fick jag uppleva en konsert anordnad av Sällskapet Pro Musica, det blev sommaren/höstens största musikupplevelse för min del. Pro Musika firade samtidigt 35 år, titta på deras  www.sallskapetpromusica.se.
Ensemble 1700, en sydsvensk barockensemble som spelar på tidstypiska instrument och på en internationell nivå. Andlöst vackert och skickligt, det går bara att fyllas av oändlig tacksamhet att detta spelas just här, just nu i den gråkalla novemberdimman. Återigen i Valfisken, detta vackra vita rum som vi ändå har i vår pyttelilla kommun, oändligt rik på stora artister!

Kommentera inlägget här

Blogg nr 19, november 2007: Lindar, Makedonien och fotboll

Föreningen Tillväxthuset inbjuder till seminarium den 6 dec kl 18.00 på Svabesholms Kungsgård.

Rune Bengtsson, CBM Alnarp kåserar då om Linden, ett av våra mest populära träd. Rune är forskningsledare på Sveriges lantbruksuniversitet i Alnarp. Där har han i över 3 decennier undervisat och skrivit om växter samt utvecklat många nya träd och buskar som idag används i trädgårdar och parker i Sverige. Ett av de mest välkända exemplen är ullungrönnen som på hösten lyser upp många svenska trädgårdar med sin starka höstfärg.

De allra flesta svenskar har en positiv inställning till lind. De mjuka bladen och den härliga blomningen är välkända egenskaper. Mindre känt är att våra odlade lindars väg till våra trädgårdar och parker har en både dramatisk och fascinerande historia. Rune Bengtsson kommer att i sitt föredrag ta oss med på en spännande lindresa i tid och rum.

Föreläsningen är också en hommage till vännen Helge Lundström, som också kommer att närvara på seminariet.
Anmälan till [email protected]
 
Den 12 november höll delar av Tillväxthusets styrelse ett föredrag om den ekonomiska föreningens grundstruktur och uppbyggnad för en delegation från Makedonien. 11-16 november besöks Skåne och särskilt Österlen av en grupp lantbrukare, företagare och lantbruksrådgivare från Makedonien. De är alla engagerade i ett av Sida stött jordbruks- och landsbygdsutvecklingsprogram i Makedonien. Gruppen besökte under måndagen Destination Söderslätt, Ingelsta kalkon och Tillväxthuset. Under tisdagen besöker gruppen  Bollerups lantbruksinstitut och Europa Direkt, Ystad.

Syftet med besöket är att bättre förstå hur man kan förstärka kopplingen mellan jordbruket och bredare landsbygdsutveckling, hur man förbereder kommande verksamhet inom det EU-finansierade Leader+programmet, samt knyta kontakter för framtiden. Studiebesöket leds av en lokal konsultfirma, Ian Christopolos från Glemminge Development Research, som i samarbete med en större konsultfirma, OPTO International, driver programmet i Makedonien.
 
Närmare studier av programmet visar att vi har